Bidrag 2 – Martin Burström: Grodan

Med läderkulan fastjkedjad runt foten kan ingen stjäla bollen av honom. Martin Burströms groda är bidrag nummer 2 i maskottävlingen.

Hur kom du på Grodan Boll? Eller vad heter maskoten?
– Från början tänkte jag att han skulle vara ett spöke, fastkedjad till en fotboll i stället för en fångkula. Men ju mer jag jobbade på honom desto svårare var det att fånga spökets form. Sakta men säkert tog han en fast form, inkarnerad som något mer reptil-liknande. Sen insåg jag att om maskoten ska ha en chans att figurera längs planens långsida som en faktisk fysisk maskot – typ en människa i en dräkt – funkar det inte att utgå från ett genomskinligt material som ektoplasma. Så han blev grön och gul. Vad det gäller namngivning tycker jag att laget ska få bestämma.
På vilket sätt tycker du att maskoten speglar Mardrömselvans själ?
– Jag gillar den bestämda, självsäkra air som vilar över allt M11 gör – blogginlägg, lagfoton och merchandise (på sistone med matchresultat som enda undantag att bekräfta regeln). Kände att det var viktigt att få med det i maskoten, i hans kroppshållning och uttryck. Han tycks liksom stirra en rakt i ögonen med ett löfte om förnedring. Sen gillar jag symboliken med en läderkula fastkedjad vid vristen – det GÅR inte att ta bollen från honom. Han äger den.
Du är fan till laget – hur tror du att spelarna kan sporras av grodan?
– Jag räknar mig helt klart till lagets främsta krets av webbsupporters. Har bara njutit av spelet under en träning, men aldrig gått på en match. Däremot kollar jag bloggen ett par gånger om dagen och brukar vara med i omröstningar och så. Lade förresten min röst på lagkapten på Peter Rolandsson (#9) helt baserat på hans magnifika skäggväxt. Min förhoppning är att grodan kan vara ett litet sätt att betala tillbaka något av allt det blod, svett och tårar som spelarna offrar för oss som behöver nåt att läsa till eftermiddagskaffet på jobbet. Kanske kan något av grodans självtillit smitta av sig på laget och inspirera vid match. Jag tänker mig Tommy Johansson (#13) – han har blivit brutalt tacklad och den västkustska ilskan måste kanaliseras. I sitt inre ser han grodan. Tommy möter hans blick och grodan nickar. Sedan: Tommy reser sig sakta upp ur gruset, spottar sig i näven och bränner av en tvåfotsfint.
Har du själv någon erfarenhet av spel i Korpen?
– För drygt åtta år sen var jag med i korplaget Påls Pojkar. Vi var glada amatörer och såg nog mest matcherna som en ursäkt att efteråt få äta lång söndagsbrunch på String och glo på indietjejer. Jag var usel för det mesta, men bidrog i alla fall med tillfällen för skratt. Minns särskilt en gång när jag var ovanligt sen till en inomhusträning och kom inrusande från omklädningsrummet med andan i halsen. Med dåligt samvete och ouppvärmd kropp flaxade jag in på plan, gjorde ett självmål och trampade sen så illa på bollen att jag stukade foten nåt jävulskt och var tvungen att avbryta. Det hela tog kanske tjugo sekunder och Peter Rolandsson brukar flabba åt det där fortfarande. Det var min sista prestation i Korpen.

Varje dag den här veckan presenteras ett nytt bidrag. På måndag börjar omröstningen. Bara en kan bli Mardrömselvans maskot!

Text: #11
Foto: Facebook
Illustration: Martin Burström