Johan Liljekvist fick äntligen ta emot vandringspokalen efter att ha vunnit skytteligan i Mardrömselvan. Silverbägarens marmorfot var prydd med namnen på skyttekungarna från föregående säsonger.
Det var andra säsongen i rad för Johan, som vann skytteligan i vintras också. Förutom skyttekungspriset erhöll Liljekvist tillsammans med Johan Grundberg och Martin Gylje varsitt diplom för att de alla tre lyckats hålla nollan minst en gång i egenskap av målvakt.
Tack för att du hedrade Korpengalan med din närvaro!
– Det är jag som ska tacka för ännu en väl genomförd gala!
Vad är dina samlade intryck av årets gala?
– Mycket gemytligt, som alltid. Oavsett om M11 är på eller vid sidan av planen, på eller vid sidan av bardisken är det alltid en härlig gemenskap.
Vad åt du och hur smakade det?
– Jag tog pyttipannan. Precis så där tungt och härligt onyttigt jag ville att det skulle smaka. Vägde upp den torra flygplansmackan jag ätit som lunch.
Vem saknade du på prispallen, och varför?
– Domaren. Har nog aldrig haft en domare med så bra känsla för spelet (i nästan alla matcher...).
Vem blev gladast för sitt pris?
– Victor kanske?
Vem ger du vandringspriset till vid nästa Korpengala?
– Förstår inte frågan.
Om du fick tillfälle att instifta ett nytt pris till Korpengalan, vad skulle det vara?
– Borde inte sprintduellen haft ett eget pris? Vem som helst får utmana den regerande mästaren under säsongen och vinner man tar man över mästartiteln och andra kan i sin tur utmana en. Den som är snabbast i slutet av säsongen får mästarbältet på galan.
Har du något förslag på hur den fina höstformen ska infinna sig redan på vårkanten för Mardrömselvan?
– För egen del tror jag det är semester innan som behövs. Alltså får det bli en månads surf i mars!
Foto: #8
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar