Måndagens batalj mot BK Boys slutade oavgjort. Lite bittert med tanke på utvecklingen i slutet av matchen. Bloggen frågade #20 om den något oväntade finalen.
Domaren blåste av mitt i ett brinnande anfall. Kan du beskriva matchens slutskede?
– En halv minut till och vi hade vunnit. Bollen damp ner framför mig och jag fick med mig den med bröstet på uppstuds, nästan som en riktig fotbollsspelare! Plötsligt var vi 4 mot 2. Jag är övertygad om att vi hade gjort 1-0 där bara domaren hade glömt att kolla på klockan en stund till.
Vad tyckte du om M11:s insats i måndags?
– Helt okej för att vara första matchen tillbaka på grus. Vi försökte rulla som på konstgräset och planen var bra preparerad. Motståndarna var långa och hårda i kroppen så de fick lite halvchanser på inlägg och hörnor men vi skapade betydligt fler klara chansen genom att spela oss igenom. Ibland genom att såga oss igenom med korta passningar, ibland med en stickare på djupet. Kändes som att vi till stor del hade samma uppställning som i sista segern innan sommaren och bara körde vidare på det. #16 som sög åt sig alla bollar på topp, #14 som bollvinnande rivjärn och avslutare högt upp i banan. #7 och jag själv som kunde lugna ner spelet på mitten så att #6 och #9 hann runt på kanterna. Och #11 glidtacklade på grus som om han aldrig gjort annat.
Minns du något särskilt sista-sekunden-mål som du vill delge bloggens läsare?
– Mats Magnussons 2-2-mål mot Tyskland i kvalet till fotbolls-VM 1986 är väl det först jag kommer på. Zlatans klack förstås. Och samme Ibrahimovic båda (1) (2) sena mål mot Ungern. Man Uniteds sena vändning mot Bayern i Champions League det där året när Jesper Blomqvist var bra och Teddy Sheringham vann alla nickdueller.
Frågor av #6
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar