Per Bengtsson var en av hundratals SJ-passagerare som var instängda i X-2000-tåget utanför Flemmingsberg. Temperaturen närmade sig 60 grader i den hermetiskt tillslutna vagnen. Trots risk för åtal krossade Mardrömselvans vänsterback tågets första ruta för att rädda sina medpassagerare. Nu talar han ut, exklusivt i Mardrömselvans blogg.
Berätta om hur det hela började.
– Vi hoppade på ett tåg kl. 14 och skulle vara i Halmstad 18.30. Mellan Stockholm och Södertälje gick tåget sönder. Vi fick sitta i en bastuvarm vagn i 6,5 timmar, vi var som fångar. Jag kände mig som en i besättningen på Kursk, den sovjetiska ubåten som låg på havsbotten. All dryck var slut efter någon timma, toaletterna var fulla efter två och luften försvann nästan direkt. Eftersom X2000 har aircondition är vagnarna helt tättslutande. Efter ett tag började vi hoppa ut på banvallen för att folk behövde gå på toaletten. Sedan, när tåget bogserats till Södetälje fick vi hoppa på ett annat X2000, som också gick sönder. Då var klockan två på natten och de beställde pendeltåg från Alingsås. Jag var framme vid 06.30, alltså ganska exakt 12 timmar för sent.
Det låter extremt frustrerande. Men upplevde du situationen som farlig för passagerarna?
– Absolut. Jag kände mig själv svimfärdig, min katt var helt sänkt. En 80-årig farbror bredvid mig höll på att stryka med, så vi la ljumma ölburkar innanför hans kläder och fläktade med Elle Mode och Hänt Extra.
Det ryktas om att du var den första på tåget som slog sönder ett fönster. Stämmer det?
– Ja. Till slut bestämde jag och en annan kille att vi skulle slå in rutorna i bistrovagnen för att lindra paniken. Jag lyckades hitta brandyxa och såg. Han slog och jag skar. I media har min roll i det här tystats ner, men han nämnde mig tydligen i en radiointervju idag. Det sa min mamma.
Hur undviker man att skada sig?– Det går inte i en sådan här krissituation. Man går in med 100 procent, precis som i en närkamp i Korpen. Då handlar de bara om att vinna slaget, man tänker inte så mycket på kriget i stort. (På bilden syns det krossade fönstret)
Vad tyckte medpassagerarna om ditt beslut?
– Det var applåder och ryggdunkningar, som efter ett Korpenmål ungefär. Ett spädbarn överlevde troligen på grund av det här.
Var du rädd för de rättsliga konsekvenserna?
– Nej. Jag har en bakgrund inom räddningstjänsten och vet att liv går före lem. Och det absolut sista man bryr sig om är materiella ting. Det är bara att krossa!
Hur hanterade SJ:s personal förödelsen som ni frustrerade passagerare ägnade er åt?
– De försökte hindra oss att ringa 112, och även att slå in rutan. Det borde varit personalen som höll i yxan!
Lämnade någon passagerare tåget?
– Ja, ca 200 personer stod på spåret i flera, flera timmar. Ett stort gäng ägnade sig åt stenkastning, jag också. Vi hängde upp en petflaska i skogen och försökte pricka den med stenar från banvallen. Jag tror att jag träffade två eller tre gånger på kanske 30 meters håll.
Vad är dina känslor för SJ idag?
– Jag har inga känslor för SJ idag. Men jag känner mig fortfarande jetlaggad.
Kommer mardrömsresan att påverka fortsättningen av säsongen för Mardrömselvan?
– Kanske. Jag har nog lärt mig att ta motgångar på ett nytt sätt, men också blivit stärkt i min roll som problemlösare. Till exempel borde jag få slå en hörna emellanåt när vi ligger under. Jag tror att vi kan komma i kapp då.
Berättat för #6
Foto: #11
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar