Så här storstilat anlände Mardrömselvan till prestigematchen mot FC Riksost på måndagen. Men dubbla spelarbussar, skrikande fans och tre avbytare räckte inte till vinst.
Den guldfärgade folkabussen stod parkerad utanför Seven Eleven i Hornstull. På en tvärgata väntade Mardrömselvans ordinarie gröna spelartruck. Det var tänkt att de skulle åka i samlad kortege mot Vårberg. Men redan på Långholmsgatan hade fordonen tappat kontakten, likt ett mutistiskt anfallspar.Stämningen var ändå på topp när spelarna värmde upp i gräset bredvid Johannesdals BP. Den kollektiva färden skapade gemenskap i truppen.
– Det var trevligt, men jag tror att rutiner är viktigast av allt i uppladdningsfasen, säger lagkapten Tommy Johansson (#13).
Han fick rätt. Förutom den okonventionella resan valde laget att börja matchen med en helt ny 2-3-1-uppställning, där backarna spelade non-stop och alla andra bytte på två man. Spelet blev långa stunder stabilt, men en markeringsmiss vid en fast situation ledde till att Riksost i mitten av första halvlek tog ledningen med en precisionseffektiv nickskarv. Det blev matchens enda mål. Då lyckades Martin Gylje (#1) ändå rädda ett par frilägen, göra en omtalad benparad och se på när en motståndare missade öppet mål på mindre än en meters håll.
Efter slutsignalen ekade målbrottsjublet över villaområdet.
– Ännu en gång förlorar vi efter en okej insats. Det var vi inte förtjänta av, analyserade Johan Liljekvist (#12).
– Men vi var inte värda att vinna heller, replikerade #13.
Matchens matematik
+
Den nya uppställningen gav eventuellt resultat bakåt. Ett insläppt mål är en framgång.
–
Offensiven blev däremot inte så mycket starkare som man hoppats på. När matchen summerades talades det om ett – 1! – skott på mål.
%
Mardrömselvan fick 80 procent av domsluten med sig, kanske för att motståndarna riskerade allt babyhull på spelarna och inte på bollen.
Text: #11 Foto: Linda Kling
Ja, även förluster kan genomlidas med stil. Det är vi åtminstone bra på. Min spontana reaktion efter matchen är att 2-3-1 gjorde oss säkrare bakåt men mycket mer låsta. Uppspelsfaserna kändes sämre och anfallsspelet fick ingen skjuts. Jag känner att mitt taktiska mandat är lika med noll, men jag tror inte att 2-3-1 är lösningen för Mardrömselvan. Vad tyckte ni andra?
SvaraRadera#6
Vi blev lite utspridda, men vet inte om uppställningen är roten till det problemet. 3-2-1 känns tryggt bakåt, det gäller bara att orka springa för att det ska bli bra anfall.
SvaraRadera#8
Känns som att för oss backar var det väldigt skönt när yttrar och mittfältare gick ner och mötte så man kunde passa upp den. Vid ett tillfälle kom Micke ner, fick en pass men var för uppvaktad, slog tillbaka passen och började springa. Då gav jag tillbaka bollen direkt och Mickes markör var lost. Mer sånt!
SvaraRadera#6
Vi behöver röra oss mer och snabbare annars är aggresiva lag som Riskost oss i hälarna. Mera: passa - springa och slå bollen på öppna ytor.
SvaraRadera#8
Ska se om jag kan rota fram lite kryddburkar och skiss på någon ny revolutionerande uppställning. Har en idé om att kombinera 3-2-1:ans ytterlöpare med två anfallare på topp. I så fall en slags 1-3-2-uppställning där vi har fyra defensiva krafter i försvarspelet och där två anfallare kan samspela och skapa mer offensivt samtidigt som det inte ställer lika höga krav på att yttrarna ska hinna löpa ända från straffområdet till straffområde. Räcker med att komma fram en bit i planen och sedan hitta fram till anfallarna.
SvaraRadera#20
Låter onekligen intressant. Om inte hela huset redan gått och lagt mig hade jag kastat mig över kryddhyllan. Men kanske bäst så, jag överlämnar taktiken till proffset istället.
SvaraRadera#6