Anfallsduon om succématchen

Mårten och Tatti ledde anfallsspelet när Mardrömselvan bärgade sin första seger förra måndagen. Här är deras personliga reflektioner kring spelet.

Varför fungerade spelet i måndags till skillnad från tidigare matcher?
Mårten: Vi backade hem lagom mycket och hade mycket folk på rätt sida. Det blev trångt och de hade svårt att komma till avslut. Lite flyt hade vi också - och storspel på mållinjen.
Tatti: Hm vet inte riktigt, tror dock att vi var mer på tårna. Vi tillät dem inte inte rulla runt, särskilt Jon tycker jag stressade och bröt väldigt mycket. Sen tror jag att vi inte stressade så mycket, mindre än vanligt i alla fall. Och så var vi stabila bakåt och tog det hyfsat lugnt vid uppspelen, inte bara en massa långbollar på kanterna.

Vad kan bli bättre?
Mårten: Vi kan bli ännu bättre på att ropa efter boll. Helst innan din medspelare tar emot bollen.
Tatti:Tror det kommer gå bra om vi fortsätter som vi gjorde senast.

Kände du dig delaktig i försvarsspelet?
Mårten:Jag försökte vara på rätt sida så fort de hade bollen för att undivka kontringslägen. Var ju orutinerad nog att bli arg på motståndaren som tokfällde mig. Hade jag legat kvar och bitit ihop hade han blivit utvisad istället.
Tatti: Inte så mycket som jag hade tänkt, men eftersom både Mårten och Tommy H höll sig lite längre bak så försökte jag att inte hana för långt ner. Försökte dock jobba hem så mycket jag orkade, det var riktigt tufft på slutet.

Vad kan vi ta med oss till dagens match?
Mårten: Glädjen. Och kanske det taktiska med att backa hem lagom mycket.
Tatti: Tror vi har lite mer självförtroende nu och vi kommer nog inte stressa lika mycket, spela mer avslappnat.

Vad är ditt starkaste minne från segermatchen?
Mårten: När jag gjorde ett stort hål i luften i stället för att raka in bollen i öppet mål. Skyller som vanligt på underlaget.
Tatti: Två stycken, Jons räddning på mållinjen, och Martins sista räddning.

Berättat för #6