Dagens snackis: Sport och politik

Det är dags att lämna Spanien. Den här veckan är det fransk fotboll som är i hetluften.
Av politiska skäl.

Det är den bioaktuella fotbollslegenden Eric Cantona som stuckit ut hakan på den politiska arenan. På en ”webbplats” som öppnats av den franska integrationsministern pågår, enligt Dagens Nyheter, en debatt om den franska nationella identiteten. Diskussionen är så livlig att den före detta Manchester United-stjärnan ombads att ge sin syn på ämnet i en intervju:
– Att vara fransk, det är att vara revolutionär först och främst, svarade han.
Kanske förklarar det varför Cantona valde en klubb med röd matchdräkt.
Mardrömselvans färger lär dock inte ha något politiskt symbolvärde. I alla fall inte om man ska tro förbundskapten Jon Edergren (#6). Han tycker inte att man ska blanda ihop sport och politik för mycket.
– Men jag måste erkänna att jag är lite kluven till frågan. I min Mardrömselvan-vardag finns det inte så mycket politik, framförallt eftersom publikintresset är så pass litet som det är. Skulle jag mot förmodan göra mål och få allas blickar på mig för några sekunder blir min ”impact” inte särskilt stor. Gör jag ett black power-tecken eller drar av mig tröjan och visar min ”Rädda A-kassan”-tatuering tappar nog bara Tony Verho hakan, säger Edergren och fortsätter:
– Samtidigt när min person ett romantiskt skimmer över de tillfällen när idrott och politik gjort skillnad. Muhammed Alis vapenvägran och revolterande mot det rådande systemet blev ju enormt intressant i 60-talets USA. Kan tänka mig att han blev en stor förebild för många fast i dåtidens utanförskap för att använda en modern politisk term. Jag är också lite svag för den klassresa som många spelare gjort från slumområden till de internationella arenorna. Men mest gillar jag det kollektiva och lagandan i fotbollen. Laget framför jaget.
Kanske skulle Cantona hålla med…

Text: #11