Förra vintern lanserade Jesper Harrie sin taktiska uppställning för innefotboll. Denna användes flitigt men syftet blev ibland något förvirrat när minnet svek och begreppen blandades ihop. Bloggen bad Jesper om en uppdatering av vinterns hetaste vinstrecept.
Ettan är ansvarig för uppspelen. Tvåan gör sig spelbar som ett kort passningsalternativ lite längre upp i banan men på egen planhalva. Trean gör sig spelbar runt mittlinjen medan fyran ligger också fiskar på djupet. På så sätt har bollföraren tre passningsalternativ utspridda på både bredd och djup.
För att få dynamik i spelet bör ettan söka väggspel med tvåan eller trean och följa med upp i anfallet. Tvåans roll är då att täcka upp för ettan och falla tillbaka i försvar. Min erfarenhet är att det är effektivast att trean gör sig spelbar i centrum och väggspelar ut mot kanten där ettan kommer framstormande. Så spelar Medborgarplatsens FF: Trean väggspelar ofta i blindo ut på kanten där ettan kommer.
Målet med det hör upplägget är att få anfall med tre man där ettan och trean kommer rättvända med fart och fyran är passningsalternativ på djupet.
Svagheten är att om man tappar bollen när ettan är på väg fram så åker man på en farlig kontring direkt. Därför måste ettan slå bra passningar, tvåan och ettan måste ta emot och väggpassa rätt och tvåan måste genast täcka upp för ettan när ettan går fram.
När motståndaren anfaller måste vi ha minst tre man på rätt sida om bollen. Fyran kan släpa efter lite och fiska efter kontringar. Fyran är förstås målgörare i första hand - men för att inte spelet ska bli för lättläst bör trean och fyran byta plats ofta. Genom att möta boll kan fyran dra med sig sin försvarare och lämna en ledig yta bakom sig där trean kan rycka fram.
Ja, det var nog allt. Nej, förresten - rörelse är allt. Om alla rör sig hela tiden går det bra. Annars inte.
Foto: 6
Taktik: Jeppe
Kryddburkar! Var han före mig? Heder åt Harrie i så fall. Handbollsherrarna har sina gurkburkar, M11 sina kryddburkar.
SvaraRaderaÄr ett stort fan av detta spelsystem som kan beskrivas som 1-2-1 med boll och 2-1-1 utan. Enda anmärkningen på bilden är att spelare 4 ser lite onödigt stillastående ut.
Samma sak med målvakten - med bara fyra utespelare blir det otroligt viktigt att få med målis en som femte spelare för att få andra laget att springa. I bästa fall kan man spela sig förbi en första motståndare redan innan nummer 1 sätter igång kombinationsspelet upp i banan.
#20
Låter perfekt! Måste medge att bilden är ett montage. Ingen av kryddburkarna på bilden har egentligen med Harries hemmagjorda taktikplaner att göra. De är statister som tagits ur förbundskaptenens skafferi, som en hyllning till nr 20 och hans finfina 1-2-2-1 från i somras.
SvaraRadera#6
Nu återstår kanske en ny genomgång på vem som är den perfekta 1:an, 2:an, 3:an och 4:an. Jag tycker själv att ettan bör ha samma styrkor som en spelfördelande mittfältare på grusplanen. En lugn och trygg bollvinnare och hållare med säkra passningar framåt och ett tungt skott.
SvaraRadera#6
Säger ovanstående för att jag själv inte tycker mig fungera på den platsen. Det blir för mycket panikpassningar rakt på motspelarens fyra!
SvaraRadera#6
Urtyperna för mig:
SvaraRaderaEttan: #7
Tvåan: #11
Trean: #16
Fyran: #14
/#20