Mardrömselvans spelare berättar i denna artikelserie om sina favoritmål genom tiderna. Turen har kommit till mittfältare Mikael Hedquist. Som föll för David Beckham.
- Jag tänkte först nominera Caniggias mål för Argentina mot Brasilien i Italien-VM, mest för Maradonas framspelning efter att ha lekt med 5-6 brassar. Men jag avstod eftersom målet var så extremt orättvist sätt till matchbilden. Så precis som #11 så har jag fastnat för en frispark. Det är något speciellt med dom, nåt med de låsta förutsättningarna. Avståndet till målet är vad det är, du kan inte driva bollen några meter till. Målvakten är tokberedd, inget överraskningsmoment att utnyttja. Och motståndarna har ofta murat med nästan hela laget och har ett par täckande löpare redo i startblocken. Dessutom har du, i väntan på att domarens pipa ska, all tid i världen att fundera på hur du ska agera för att lyckas. Och på alla de tänkbara sätt du kan misslyckas på. Särskilt om mycket står på spel.
De magnifika frikickarna är många många genom åren: Zidane, Pirlo, Ronaldinio. Del Piero, Mihalovic, Totti. Hässler, Maradona, Juniniho. Zico, Henry, van Hooijdonk. Och så David Beckham då, som sannolikt upplevde sin karriärs all time high den där höstkvällen 2001 på ett fullsatt Wembley när det för dagen helvita England (nåt för M11:s bortaställ?) bara behövde en poäng för att bli klara för Japan/Sydkorea nästkommande sommar. Och detta mot ett Grekland som ännu var några år ifrån den form som i Portugal 2004 gjorde dem bäst i Europa.
Med bara sekunder kvar är ställningen 1-2. Då förlorar Teddy Sheringham en nickduell men vinner en frispark cirkus 30 meter från mål. Då ställer mr Posh upp nästan 90 grader mot målet för att få optimal vinkel för både sid- och överskruv. Då har hela nationalarenan nerverna utanpå kroppen – tydligt illustrerat av den nervöse supportern på läktaren med händerna på huvudet och hjärtat i halsgropen.
Fem djupa andetag, fyra löpsteg och en perfekt bollträff senare har David skruvat den som Beckham och räddat kvar Sven-Göran Eriksson på jobbet ett tag till. Det var inte första gången den engelske lagkaptenen böjde in bollen på detta sätt, och inte heller sista (se detta klipp, från en match mot Barcelona tidigare i sommar:
http://www.youtube.com/watch?v=tWb9kSU8m08 Nästan identiskt!). Ändå var detta förstås en prestation utöver den vanliga med tanke på vad som stod på spel. Själv hade man ju knappt kunnat stå på benen i ett så nervöst läge, men Beckhams fågelben darrade inte utan gjorde sitt jobb kliniskt.
Hela Wembley - och världen - jublade. Ett fotbolls-VM är utan England är trots allt inte riktigt fullkomligt. Som kaffe utan grädde. Och socker. Och konjak. Och kaffe.
http://www.youtube.com/watch?v=zAapNN0mgx8&NR=1
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar