Flera av Mardrömselvans spelare utsattes för grusattacker under matchen mot Tja la la. En barnslighet som förstås inte hör hemma på en fotbollsplan. Bloggen listar fem andra mer eller mindre lämpliga sätt att regregera på.
Det var i måndagens match mot Tja la la som flera av Mardrömselvans spelare fick smaka på att få grus kastat i ansiktet på sig. I andra halvlek, när M11 lyckades komma närmare inpå motståndarna, började vinna närkamper och gjorde ett reduceringsmål, dalade humöret på laget med de röda västarna.
I två sekvenser inom loppet av någon minut, när Tja la la-spelare gått omkull och förgäves bett om respons från domarpipan, gav de uttryck för sin besvikelse genom att kasta nävar med grus - mot Mardrömselvans spelare. Den ena gången dessutom lite larvigt bakom ryggen så där. Ett beteende som förstås snarare hör hemma på en annan plats med liknande underlag.
- Kasta sand är en klassisker på lekplatsen. Finns alltid i närheten och svider rejält i ögonen. Fast det är klart, vanligtvis brukar man sluta med beteendet i treårsåldern, konstaterar Mikael Hedquist (#20), enda M11-målskytt i matchen och med stor erfarenhet på området tack vare tre barn i åldrarna 2 till 6 år.
Här är i stället några tips på alternativa utvägar för den som känner att den blir lite barnsligt grinig under matchen och behöver få regregera en liten stund.
Skvallra för pappa. Domaren är väl det närmaste du kommer en fadersgestalt under matchen, och att springa till domaren och tjalla är väl den vanligaste barnsligheten i fotbollen: ”Han fällde mig. Titta titta, det kommer blod”. Fullt tillåtet så länge du undviker svordomar.
Bitas. Där orden tar slut tar ofta tänder vid. Armen men också ryggen eller axeln är ställen där två tandavtryck brukar kunna dyka upp. Undvik strupen. Och var beredd på att motståndaren kan bita tillbaka.
Grina. Börja lipa brukar vara ett bra sätt att få uppmärksamhet och sympatier. Rimmar dock aningens illa i ett förhållandevis manligt sammanhang som en korpfotbollsmatch. Om tårarna ändå kommer, torka snabbt bort dem med ärmen så kanske de tas för svettdroppar. Eller skyll på att du allergisk mot björk.
Sparkas. Okontrollerbara sparkar, ofta i kombination med gallskrik och ofta i horisontalläge. Inte så skönt på grus måhända, men inte farligt för någon annan. Med lite tur träffar du bollen.
Tjura i ett hörn. ”Då vill inte jag vara med längre” är en välbekant fras på lekplatser – och har ju också brukats av diverse fotbollsspelare som valt att nobba landslaget under perioder. Dock inte en optimal lösning under pågående match kanske. Visst kan den som går och ställer sig och surar i ett hörn på banan dra på sig en markering och på sätt skapa ytor för andra, men annars är rekommendationen att man först byter vid linjen, sedan tjurar på bänken.
Foto: beijerbygg.se
Haha! Jag har tänkt på de där sandkastarna hela dagen. Man kommer lixom inte lägre! Hur gammal var den där killen? Tur att Tja La La hade andra väldigt sportsliga och trevliga spelare. Sjukgymnasten som höll koll på Martin efter skadesituationen var grym!
SvaraRadera#6