tisdag 28 april 2009
4-0 i premiären
Mardrömselvan gjorde nästan lika många mål på första grusmatchen som under hela inomhussäsongen. 4-0 mot Monterey Paisanos fick spelarna att verkligen vädra en ny vår i Kämpetorp.
Historiskt sett saknar Mardrömselvan tur.
Den vände plötsligt i går.
Men premiären mot Monterey Paisanos kunde ha börjat – och slutat – helt tvärtom. Några förvirrade försvarsmissar i Mardrömselvan ledde till farliga skott och ett friläge, som Peter Rolandsson (#9) räddade på mållinjen.
– Jag stod och trippade i målet och hade ögonkontakt med Paisanos-anfallaren. Så sköt han mig i huvudet. Jag hade rätt mycket tur, säger #9 om sin hjälteinsats i backlinjen.
Mikael Hedquist (#20) dök oväntat upp lagom till domarens startsignal. Han hade tidigare på dagen hotat att ställa in på grund av feber. Nu gjorde han en ansvarsfull insats på mittplan som lugn och passningssäker spelfördelare.
– Jag satte på ordentligt med värme i bilen på vägen hit, så att jag skulle vara lagom uppvärmd, säger #20.
Framåt levererade M11 bättre än någonsin. Anfallsspelet var strukturerat, inspirerat och målrikt. Det kunde ha blivit ännu större siffror.
– Paisanos gav oss gott om tid så fort vi fick bollen. Vi ska nog inte förvänta oss att kunna springa två halvlekar helt utan markering i framtiden, säger lagkapten Tommy Johansson (#13).
Text: #11 Foto: #10
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är med att använda bilens fläktsystem för att värma upp den åldrande fotbollskroppen låter som en kommande klassiker. Vi kanske ska köpa in infravärme eller sådana här gasvärmare som finns på uteserveringarna?
SvaraRadera#6
Lagkaptenens slutcitat låter som en hård sågning av Paisanos försvarsspel. Var det så illa?
SvaraRadera#6
Visst var Paisanos ofta sena i pressen (dessutom ganska ofarliga i kontringarna vilket gjorde att backarna kunde göra löpningar utan större risk), men lika viktigt var att vi hela tiden var i rörelse. Jag såg inga som helst tecken på trötthet, bara en massa löpvilja. Det kändes ibland som att vi var åtta man på plan, det fanns alltid alternativ. Det var väl bara jag som mest stod i mittcirkeln och skarvade för att undvika att göda infektionen ytterligare. Trevligt det också, hann få väldigt bra kontakt med domaren som inte heller tog många steg, och för övrigt såg ut att kunna vara Lars Lagerbäcks storebror. Eller så hade Lasse satt på sig flintperuk för att i hemlighet specialstudera någon M11-profil inför Danmarksmatchen i juni.
SvaraRadera#20