Ur en uppoffrares dagbok...

Dom av er som har barn kanske någon gång har läst Beppe Wolgers klassiska barnbok "Ur en kos dagbok", där huvudpersonens dagar ter sig en smula enahanda: "Den 14 november. Vaknade. Åt lite hö.Tittade på Majros. Blev mjölkad. Åt. Somnade." Typ så hela tiden.

Kommer att tänka på denna inrutade tillvaro när jag studerar min egen rehabilitering av den fotled som indirekt gav mig pris för årets uppoffring. Så här kan en vanlig dag se ut, i den vecka som avslutas med M11:s inomhuspremiär. För enkelhets skull exakt samma datum som i Beppeboken:

Den 14 november. Vaknade. Vickade upp och ned på foten femton gånger. Somnade om. Väcktes av mobilalarmet. Vickade upp och ned på foten femton gånger till. Satte på vanliga strumpan på vänsterfoten. Tog tre sekunder. Satte på stödstrumpan på högerfoten. Tog tre minuter. Gick upp. Haltade in i köket. Satte på kaffe. Vickade kraftigt på tårna femton gånger. Bredde smörgåsar. Vickade kraftigt på tårna femton gånger till. Åt frukost. Knep med stortån mellan tuggorna, femton sekunder. Läste om Niklas Alexanderssons som gjort sin sista match i karriären. Konstaterade att vi är jämgamla. Fick ångest. Knep med stortån igen. Läste i stället om Henke Larsson som var årets bäste i allsvenskan. Konstaterade att vi också är jämngamla.

Promenerade med barnen till dagis. Tittade på mitt fullklottrade gips som hänger som prydnad i lekrummet. Promenerade från dagis, tio minuter. Stretchade mot en lyktstolpe. Promenerade tio minuter till. Stretchade mot ett elskåp. Promenerade ytterligare tio minuter. Stretchade mot ett av Essingeledens fundament. Gick hem. Klev upp för trappan. Klev ned för trappan. Klev upp för trappan igen. Klev ned för trappan igen. Bra träning för vaden. Lagade mellanmål åt yngste sonen. Rullade en boll fram och tillbaka under foten. Bra för rörligheten. Åt mellanmål med sonen. Rullade en boll fram och tillbaka under foten på nytt. Kände mig nästan som Zidane. Försökte dribbla bort sonen med en patenterad suldragning. Misslyckades trots att han bara är 15 månader. Kände mig som Niklas Alexandersson.

Lagade lunch. Gjorde knäböj med hälen i marken. Åt lunch. Läste om att Real Madrid vill värva "nye Ronaldo". Konstaterade att jag är dubbelt så gammal. Gjorde knäböj med hälen i marken igen. Letade fram cykeln. Första gången sedan den smärtsamma turen hem genom det kuperade Mälarhöjden, efter uppoffringen i Bredäng. Cyklade till sjukgymnasten. Cyklade hos sjukgymnasten. Sju minuters uppvärmning. Gjorde en balansövning där man ser ut som Tomas Gustafsson på 5 000 meter skridskor. Stod på en balansplatta. Körde benpress. Strechade mot en ribbstol. Cyklade hem. Gick upp och ned för trappan två gånger. Stretchade framför Mardrömselvans blogg på datorn.

Lagade middag. Gjorde tåhävningar med båda fötterna. Åt middag. Gjorde tåhävningar med bara högerfoten. Tittade på Bollibompa. Ritade cirklar med foten samtidigt. Tittade på Bobster. Ritade åttor med foten. Läste saga för barnen. Vickade upp och ned på foten samtidigt. Borstade tänderna. Stod på ett ben samtidigt. Stretchade i duschen. Drack tre stora glas vatten (eftersom det är bra för att få ner svullnaden). Tog av vanliga strumpan på vänster fot. Tog två sekunder. Tog av stödstrumpan på höger fot. Tog två minuter. Lade mig. Vickade på foten upp och ned femton gånger. Somnade. Vaknade. Gick på toaletten (eftersom man blir jättekissnödig av tre stora glas vatten). Stod på en fot och kissade. Gjorde femton tåhävningar. Stretchade mot badrumsskåpet. Lade mig igen. Knep med stortån i femton sekunder. Somnade. Drömde om Bromma.

/ #20