Varför minns vi inte att våra pappor såg pojklagsmatcherna?
Mardrömselvans skyttekung Gabriel Arthur (#3) har en teori i veckans spelarkrönika.
En kompis som läste psykologi berättade om en föreläsare och hans tankar kring fotboll. Föreläsaren var praktiserande psykolog och hade lagt märke till följande hos sina manliga klienter. Utöver olika allvarliga problem återkom ett klagomål: ”min pappa kom aldrig och tittade när jag spelade fotboll!”. Psykologen förde därför dagbok när han besökte sin egen sons matcher. Så när sonen som förutspått konfronterade sin pappa i vuxen ålder – ”Du sket helt i min fotboll!” – kunde pappan hala fram beviset för motsatsen. Grymt men effektivt.
Det intressanta är att jag själv har få minnen av att min egen pappa följde med på matcher. Och när han dök upp ägnade han sig åt vad han belåtet kallade ”konstruktiv kritik” (som var helt omöjlig att skilja från vanlig kritik). Och jag har hört samma klagovisa från många andra killkompisar.
Faktiskt tror jag inte vi minns fel. Men det handlade inte om ondsinta pappor. Vi spelade helt enkelt i för dåliga lag. Jag har nämligen denna teori: man ser massor av mammor stå och huttra vid idrottsplatser, trots att de ofta är ointresserade av sport. De är däremot intresserade av relationer. Medan (vi) sportintresserade pappor mest ser till de sportsliga prestationerna – och efter ett antal sparka-och-spring-matcher helt enkelt tröttnar. Smartare än så är inte mannen när sporthjärnan är påkopplad.Så om min dotter Milla blir en ny Zidane (i så fall ett genetiskt mirakel) är problemet löst. Om inte finns bara en sak att ta till: konstruktiv kritik.
Gabriel Arthur
#3 i Mardrömselvan
Tack! Mycket träffande och rolig krönika.
SvaraRaderaMen hur ska man tolka att barnen till spelare i Mardrömselvan tvingas stå på sidan av en blåsig kall grusplan och bevittna sina fäder spela sparka-spring-fotboll?
Vad jag har förstått så har de flesta av Mardrömselvans "fotbollsbarn" tröttnat. De orkar inte titta på hur deras pappor gör bort sig på planen utan fokuserar nu helt på den egna karriären. Vad jag vet så pratar #10:s ena dotter ständigt om att börja spela.
SvaraRaderaTur att vi har bildbevis på att Milla var med! Annars finns risk att både #3 och hans dotter glömmer bort besöket i bredäng.
#6
Enklaste sättet att se till att fadren är närvarande utanför vita linjen: gör honom till lagledare. Det var min pappa under alla pojklagsår och vi kan nu så här i efterhand alltid prata om olika matcher mot olika lag i olika turneringar, ifall vi inte kommer på nåt annat samtalsämne. En bonus: är pappa lagledare blir sonen lagkapten. Och får hyfsat med speltid.
SvaraRadera/#20