Den stulna straffen

En dramatisk straff blev vändningen i Mardömselvans match mot IK Stym. Många rykten har cirkulerat och bloggen kommer i denna artikel att försöka räta ut de frågetecken som lett till förvirring och kanske till och med motsättningar i den annars så vänskapliga klubben.

Huvudpersonerna i dramat:

1. Tommy Johansson
Lagkaptenen som inte ville slå straffen, men till slut klev fram och satt den.

2. Johan Liljekvist
Den gästande spelaren som blev fälld i straffområdet och först inte ville ta för sig.

3. Peter Rolandsson
M11:s ordinarie straffläggare. Denna kväll var han skadad och följde matchen från sidlinjen.

4. Per Bengtsson.
Vänsterbacken som klev fram, men för sent för att lagkaptenen skulle märka det.

5. Tony Verho
Dömde straff. Helt korrekt.

6. Målvakten
Som var chanslös.

Dagen efter förlustmatchen ringde lagkaptenen direkt till förbundskaptenens mobil.
– Jag har sån ångest för att jag gick fram och slog straffen igår, sa Tommy.

Man får försöka minnas situationen. Mardrömselvan låg under med 5-1 när reserv Johan Liljekvist blev fälld i IK Styms straffområde. Han reste sig, men gick bort från straffpunkten.
– Som reserv ville jag hålla mig lite i bakgrunden. Då tyckte jag att det var helt rätt att M11:ans lagkapten klev fram och tog den. Men det var innan jag visste att jag hade skrapat bort hud stort som ett fotografi på höften och att jag skulle tvingas stå upp på kontoret resten av veckan på grund av den brännande smärtan. Två kostymer är på kemtvätt, nedblodade inifrån genom kompresserna, berättar Johan.

Hade du velat lägga den istället?
– Med tanke på priset jag fick betala? Ja...

Vid sidlinjen stod den ordinarie straffläggaren skadad. Peter Rolandsson berättar om hur det kändes att stå med jeans och täckjacka när Tony blåste för straff:
– Jag kände mig lättad. Sist jag stegade fram mot straffpunkten så missade jag ju hela målet.
Och när Tommy stegade fram?
– Jag tyckte det såg ut som att Per skulle slå den men sen såg jag den röda bindeln stega fram och ta sitt ansvar som kapten.
Och själva straffen?
– Från min vinkel såg det ut att vara en helt perfekt slagen straff. Hård, utmed marken och precis vid stolpen. Otagbar för alla utom M11 nummer 1.

Per Bengtsson har sin egen version om vad som hände:
– Tony stegade upp avståndet och lade ner bollen. Johan ville inte ta straffen själv utan sa “ta den ni”. Antagligen för att någon ordinarie spelare skulle få bättre stats i protokollet. Jag har varit med på många av straffturneringarna på onsdagsträningarna i Tanto. Peter Rolandsson (#9) har vunnit de flesta, men jag brukar komma tvåa eller trea med mina tåpajar. Johan Grundberg (#8) har vunnit några gånger och han har ett skarpt skott. Men jag var sugen och ville gärna komma med i målligan. Tommy verkade inte känna till straffturneringarna på träningarna, han har ju knappt varit med. Tror att han tänkte på Mellberg och kände att lagkaptenen skulle ta ansvaret, men längst inne var han nog rätt så målkåt.
Vad säger du om insatsen då?
–Tommy lade en snygg och behärskad straff, säger Per.

Tillbaka till Johan, skulle du ställa upp igen?
– Absolut! Inför andra matchen gick jag bara och hoppades på förnyat förtroende!

Och nästa straffsituation?
Tommy satte den säkert och snyggt, så händer det igen känner jag mig trygg i att ge honom ansvaret igen.

Vad krävs av M11 för att höja nivån ytterligare till nästa säsong?
– Jag har ju bara deltagit i två matcher, men att döma av dom: snabbare passningsspel, bättre postionsspel i försvaret och kortare byten på center/yttrar så att vi orkar hålla uppe tempot i anfallet. Kämpaglöd och vilja finns redan idag, upphämtningen mot IK Stym är ett gott exempel på det, avslutar Johan.

Man kan säga att oroligheterna har lagt sig i laget. Allt är förlåtet Tommy!

#6
Foto: #2 och #10