Johan Hedenqvist, en av Gabriels gamla kompisar, hade åkt upp från Norrköping för att titta på Mardrömselvan (och senare Smashing Pumpkins). Johan är en rutinerad fotbollsspelare både på och vid sidan av planen. Efter den tunga 2-1-förlusten mot Albino Leffe hade Johan sin analys klar:
-Den syns direkt att ni i Mardrömselvan inte känner varandra på planen. Ni vet inte hur medspelarna rör sig, det finns inga rutiner att falla tillbaka på. Motståndarna däremot har säkert spelat ihop i ett riktigt lag tidigare. Där visste den som hade bollen vilka löpningar de andra troligen skulle göra, säger Johan och ifrågasätter därmed Mardrömselvans kluriga taktik med ständiga byten av spelare och inbördes positioner. Att han pratar om ett ”riktigt lag” som en motsats till Mardrömselvan får ses som en märklig felsägning av en person som påstår sig kunna så mycket om fotboll.
Johan håller med om att Mardrömselvans beryktade defensiv störde motspelarna. Träningarna i Frans Schartaus gymnastiksal tycks ha gett resultat på den fronten. Men framåt var det svårare att se något mönster, säger Johan och ritar några figurer på baksidan av ett kuvert.
-Jag skulle kalla ert anfallspel för Management by confusion. Soloräderna och chanspassen lyckas ibland överraska motståndarna. Men ni har tyvärr inget passningsspel.
Om du jämför matchen och konserten – vad var mest underhållande?
-Ska jag vara helt ärlig, så kollade jag ganska mycket på de andra matcherna.
Va!?
-Det var ett väldigt liv i en match mellan ett rött och ett gult lag.
Okej. Men vad skulle du säga att resultatet blev?
-Ni gick ju in för det ordentligt, det är ju alltid kul att se på. Konserten var tung, fast på fel sätt. Rätt bedrövlig, faktiskt. Men några akustiska låtar glimmade till. Så jag skulle säga att det blev 1-1 mellan er och Smashing Pumpkins.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar